När jag var liten fanns inte internet. De nyheter vi i familjen kunde läsa då var i form av Värnamo Nyheter, en morgontidning otroligt nog rikskänd för att förgylla förstasidan med lokala annonser. Visst kunde far min köpa med en Expressen hem ibland, sedvanligt prydd av en glad geting (tidningen alltså – inte min far), men det var lyx. För det mesta fick jag öva upp min läsduglighet genom att förkovra mig i texter om polisutryckningar i Gnosjö eller personporträtt från ålderdomshem i Smålandsstenar. Det kanske låter torftigt, men det var det inte. Och mina föräldrar kände en av journalisterna på tidningen så han kom hem till oss ibland. Det var häftigt.
Jag minns inte hur gammal jag var, men jag minns att datorer började ta över våra liv. Först stod det plötsligt en i vardagsrummet – den hade far lånat från jobbet. Med hjälp av piltangenterna kunde jag köra Formel1 med Ferrari- eller McLarenbil. Jag vill också minnas att jag fick använda något som kallades MS Dos för att navigera samt att skärmen blev ohyggligt cool om man inte gjorde något alls (jag förstod senare att det var fråga om en skärmsläckare). Efter något år köpte vi dator och ganska snart fick vi också tillgång till internet. Det lät något vansinnigt när man skulle koppla upp sig. KRSCH-KRSCH-KRSCH-IÖÖÖ-IÖÖÖ-
Larmet är för länge sedan försvunnet och nu okynnessurfar vi väl mest hela tiden som befolkning betraktat. Jag försökte länge stå emot för att inte hamna i Smart Phone träsket men nu sitter jag där och undersöker om Newcastle Uniteds officiella hemsida släppt någon nyhet stup i kvarten. Jag vet att beteendet gränsar till dumhet, men det finns någon märklig magi där som gör att fingrarna nervöst fipplar över skärmen så snart det öppnas tillstymmelse till möjlighet. Utvecklingen är förstås förunderlig om man jämför nuläget med hur det var när jag var grabb för 30 år sedan. Då var det nära på omöjligt för mig att läsa om något bortanför Skeppshult (ja, just det, där tillverkas både stekpannor och cyklar). Nu får jag kämpa för att stå emot floden av information från världens alla hörn som väller ut ur telefon och dator. Fantastiskt, såklart, är det att världen kunnat bli så mycket mindre att den kan rymmas i var persons byxficka. Fantastiskt, också, att vem som helst för en billig peng kan bli journalist på egen hand och göra hemsida eller skriva blogg. Men samtidigt förefaller det som om många människor kommit en smula bort från sitt lokala sammanhang. Varför läsa om det som är nära och vanligt när det går att läsa om världsstjärnor någon helt annanstans? Och varför träffa grannar när man kan ha kontakt med kompisen som bor i ett annat land?
I Askerödsbygdens Byförening tar vi nu upp kampen i informationsflödet. Vi tror att det är möjligt att med små medel bygga en hemsida som känns så pass angelägen att bygdens invånare väljer att besöka den. Sidan är fortfarande under uppbyggnad, men i takt med att den utvecklas hoppas vi till exempel kunna erbjuda läsvärda texter om vår bygd, ett tydligt kalendarium som visar alla arrangemang och aktiviteter samt forum där invånare kan låna eller byta saker med varandra. Förhoppningsvis kommer allt fler vilja bidra med texter eller bilder och göra det till en sida som många både vill göra och läsa. Kanske kommer det inte kännas torftigt utan tvärtom lite häftigt. Ungefär som jag tyckte när jag var liten.
Jonas