En vacker valborg

Under söndagskvällen firades valborg av vid gula magasinet i Askeröds bykärna. Klockan 19.30 stod festfixaren Robert Snygg redo att fjutta på bålet, en gärning som är lika traditionsenlig som när Karl-Bertil Jonssons stränge fader Tyko sätter upp julstjärnan i granens topp på julafton. Efter att elden slagit mot himlen ett tag och de sångglada fått använda stämbanden fick jag debutera som ansvarig för barnens godisregn. Riv och slit blev det nedanför brandbilen när jag slängde ut sötsakerna, kanske till stor del för att det var fler barn på plats än jag trodde det skulle vara varpå mängden godis möjligen var för liten. Jag får trösta mig med att barnen säkert var tacksamma ändå, ungefär som min egen Oliver som under en hel halvtimme kunde suga på en klubba när han kom hem, den enda godis han fick vantarna på och som dessutom slagits sönder mot asfalten. Men själaglad var han ändå. Och själaglad var jag för den vackra kväll vi fått vara med om.