I tisdags arrangerade Askerödsbygdens byförening ett möte om Dala i Dala. Platsen för träffen var Dala bil och traktors nybyggda maskinhall och på förhand fanns förhoppningar om att ett flertal boende i Dala skulle dyka upp. Sittplatser fanns för ett 20-tal. Tre flaskor mineralvatten hade också köpts in.
Just innan mötet kunde man dock ana att varken sittplatser eller mineralvatten skulle räcka. Utmed landsvägen kom folk till cykel och till fots, i vissa fall med hjälp av rollator, innan de tog ståplats eller sittplats i maskinhallen. Till slut uppgick skaran till ett trettiotal personer och fler än hälften av alla hushåll mellan Dalas ortsskyltar var närvarande. En uppslutning som måste betraktas som en succé. Och det tog inte lång tid innan flera personer uttalade förvåning över att de ännu inte träffats trots att man under många år bott bredvid varandra.
När mötet väl kom igång visade det sig att de allra flesta i Dala helst av allt önskar en förändring när det gäller trafiksituationen. Landsvägen som går genom byn har en hastighetsbegränsning på 70 km/h, en hastighet många boende tycker är för hög (inte minst för att många bilister i realiteten kör något för fort vilket gör att bilar ofta kör förbi i 90 km/h). Orsakerna till att hastigheten upplevs som problem är många. Vissa vill känna sig säkrare när de går ut till sin postlåda eller till äventyrs ger sig ut på promenad eller cykeltur i byn. Andra tänker på barnen som leker i sina trädgårdar just bredvid vägen eller som på morgnar och eftermiddagar behöver gå utmed vägen för att komma till skolbussen. Några påtalar att det är väldigt många utfarter i Dala, att dessa ofta är skymda och att det bara är en tidsfråga innan det smäller när någon med bil försöker ta sig ut från sin utfart. Att flera gårdar dessutom hyser egen verksamhet som gör att transportfordon emellanåt måste använda utfarterna gör situationen än mer riskabel.
Mot denna argumentation fanns även boende som inte såg på vägen som lika problematisk utan tvärtom ansåg att hastighetsbegränsningen som finns just nu är lagom. Det är ju trots allt så att vägen länge varit en beståndsdel av livet i Dala och att alla som köper hus där känner till det redan från början. Och så är det ju med de allra flesta frågor i samhället; olika tankar och åsikter finns och måste få finnas. Glädjande denna kväll var dock att saken diskuterades i god ton.
Parallellt med diskussionen om vägen lyftes också behovet av att få till en cykelbana. Anläggandet av en sådan skulle utgöra en stor och positiv förändring för de boende i Dala och på en direkt fråga från en av deltagarna sade sig flertalet (men inte riktigt alla) husägare vara beredda att avstå en del av sin trädgård för att förverkliga en cykelbana. Glädjande nog finns också en sådan planerad i Hörby kommuns översiktsplan för 2030 så förhoppningsvis kan det bli verklighet inom ett par år. Vid summering av diskussionen kring bilväg och cykelbana verkade de flesta överens om att en något sänkt hastighet för bilvägen samt en cykelbana är värt att arbeta för i Dala. En arbetsgrupp om fem personer tillsattes för att se närmre på dessa frågor.
Efter att vägen avhandlats följde ett par mindre frågor. Avsaknaden av en busslinje påtalades av en av de äldsta i sällskapet, Hanna Ahlkvist, som visserligen både cyklar och kör bil fortfarande men som anar att hon inte kan göra det så länge till. Hon har förhoppningar att den busslinje som till inte så länge sedan gick mellan Östraby och Löberöd kommer igång igen, inte minst för att just äldre ska kunna lämna bilen hemma.
En ytterligare fråga som lyftes handlade om behovet av vatten. I Dala finns inget kommunalt vatten dragit och många har problem med sinande brunnar. Dock förefaller det som att ingen enkel lösning finns i sikte eftersom ansvariga på kommunal nivå inte har för avsikt att dra kommunala ledningar till området inom den närmsta 15-årsperioden. Därtill har det visat sig svårt att hitta vatten vid brunnsborrningar vilket gör en eventuell gemensam satsning på brunn till en osäker investering. Frågan lämnades olöst för kvällen men ändock lyft och erkänd som en mycket viktig fråga för byn framöver.
Slutligen samtalades kort om behovet att se över allén som finns utmed bilvägen från Västerstad till väg 13. Ännu finns det kvar träd som minner om en praktfull och långlivad allé som en gång sträckte sig betydligt längre än den gör idag. Dock bör den nu planteras om utifall att vi önskar en allé där också i framtiden. Möjligen finns det medel att söka för sådan plantering.
Vid avsked för dagen lyftes frågan om liknande möten bör hållas även framöver. Svaret blev ett övertygande ja och då gärna i form av en grillkväll…