Många drog nog en lättnadens suck efter förra veckans politikerträff i Pärup. Åhörarna, bestående av diverse intresserade kommuninvånare från Hörbys lantliga områden, var lättade för att politikerna talat varmt om landsbygden och dess skolor. Politikerna, bestående av representanter från de mest kända partierna, var lättade för att mötet gått städat och väl till. Inga högafflar hade tagits till. Inga käppar kastats i vredesmod. Och det är ju värdefullt bara det.
Det är inte särskilt ofta det dyker upp frågor som väcker så starka känslor som landsbygdens skolor. Byföreningar, som annars mest trevar fram eftersom det inte alltid är självklart vad man ska syssla med, väcks till liv. Det påbörjas samarbeten föreningar emellan. Bjuds in politiker och talas med media. Och kanske är det inte så konstigt. Förutom de mer uppenbara vinsterna med att ha skolor på landsbygden, såsom att barn slipper åka skolbuss, får kompisar i närområdet och en känsla av hemvan trygghet, så sker det så mycket mer i våra skolor än vi kanske tänker på. Inte minst bygger skolorna ett socialt kitt som är svårt att ersätta. Alla barnfamiljer i en bygd har en relation till skolan. Och väl där får de en relation till varandra. Ena föräldern är tränare i fotbollslaget och kan svara på frågor från nyfikna. Nästa är verksam i byföreningen och tipsar andra om en kommande aktivitet. Ytterligare en är körledare i kyrkan och berättar om uppkommande evenemang i församlingen. Försvinner skolan från bygden riskerar dessa relationer att, om inte försvinna, så försvåras. Vilket självfallet vore ett hårt slag i lite avigt placerade bygder där just gemenskap skapar så många betydelsefulla saker i människors liv.
Det är mot denna bakgrund som de allra flesta helst ser att landsbygdsskolor finns kvar. De har betydelse såväl för barnen som för bygderna i stort. Dessutom finns det en inbyggd dramatik som inte existerar i staden. På Möllan i Malmö vet man att en ny bagare kommer ersätta om en annan försvinner. En ny butik poppar upp där en annan stängt ner. De skollokaler som står tomma fylls snart igen. På landsbygden har erfarenhet visat att så sällan är fallet. När butiker, bagare eller skolor försvinner här så kommer de inte tillbaka. Många kämpar därför för att hålla näsan över vattenytan så länge det går.
Framtiden får utvisa hur det kommer gå för Hörby kommuns landsbygdsskolor. Fortfarande finns orosmoln – det gör det alltid när kommuner ska få åtskilliga goda syften att rymmas i en och samma budget. Låt oss därför inte bli passiva i frågor som betyder så mycket för så många. Låt oss fortsätta samtala om betydelsen av våra skolor och låt oss, inte minst, även fundera över hur vi utvecklar våra byar så att barnfamiljer trivs och vill bo här. En sådan dialog är nog det bästa vi kan göra för att behålla de skolor vi gillar så mycket.
Jonas