Hemestertips: Fruktträdgården vid Anderssons Rör

Sommaren är här, men för många blir den inte som planerat. Resor har blivit inställda, besök från vänner blir inte av. Det kommer bli en semestertid där de flesta stannar hemma. Intressant nog finns det sedan ett par år ett nytt ord för detta fenomen: Hemester. Det myntades i Sverige första gången i radioprogrammet spanarna och räknas sedan 2009 som ett ord i svenskan. Betydelsen är ”en semester som spenderas nära hemmet.”

Under närmsta tiden kommer vi här på hemsidan skriva om olika platser som finns i eller i närheten av vår bygd. Allt från storslagen natur till småskaliga smultronställen. Om någon av er som läser vill tillföra ett lokalt utflyktsmål får ni gärna bidra. Maila text och bild till askerodsbygdens.byforening@gmail.com.

Vissa kanske tänker att en hemester ska vara något vilsamt och bekvämt. En vacker grillkväll eller en strand någonstans. Kanske en promenad i skogen. Men så behöver det inte vara – det går också att umgås med fruktträd på en högbevuxen äng. Just i Askerödsbygden har vi den möjligheten i fruktträdgården vid Anderssons Rör i Orås.

Kanske känner ni till historien vid det här laget. Vi har i byaföreningen fått tillåtelse att plocka äpplen i trädgården för mustningar under de senaste åren. Och i år har Leader bidragit med pengar för att vi ska kunna utveckla den. Några nya träd är planterade. Där finns nybyggda bänkar och bord. Och där finns stora mängder ätbart. Mest av allt äpplen, äpplen och äpplen, hela träd fulla. Men också körsbär och vildhallon.

I söndags hade vi beskärningskurs i fruktträdgården. Ett tiotal entusiaster deltog under fin ledning av Leo Sjöstrand. Förutom att träden blev klippta, ett njutbart sätt att umgås med naturen, så sprutade idéer bland deltagarna. Ett träd formades till ett klätterträd för barn. Ett annat formades till ett parasoll i syfte att ha rastplats under. Någon föreslog en liekurs, en annan ville klippa med traktor, en tredje ville ta in får. En liten verktygsbod efterlystes. Härliga idéer som kanske blir verklighet, eller inte. Men det som genomgående uppskattades mest var trots allt att fruktträdgården finns och att alla som vill är välkomna att hämta äpplen.

Så gör det. Ta en tur till fruktträdgården och kolla in den. Hämta äpplen när de är mogna. Njut av platsen. Och kom till våra mustningsdagar under hösten – besked om när dessa blir kommer inom några veckor.

Inspirerande berättelser: Uddebo

För den som är intresserad av en levande landsbygd finns mängder av inspiration att hämta från andra byar. Det kan handla om saker i stort eller smått, utförda av enskilda eldsjälar eller många, allt med syftet att skapa gemenskap och trivsel i lokalsamhället. I ett gäng kommande texter kommer vi lyfta fram sådana exempel, med förhoppning att de ska vara intressanta, underhållande och i vissa fall också inspirerande. Kanske finns det någon i Askerödsbygden som vill göra något liknande? Vi hoppas ni kommer uppskatta läsningen!

”Hitåt ska vi!”

Till min förvåning leds jag in på en stig som försvinner upp på en höjd som närmast kan beskrivas som ett berg. Jag är på besök i Uddebo och på väg hem till våra värdar för dagen, Caroline och Gustav. Men istället för att gå mot något av de omgivande bostadshusen vandrar vi alltså uppåt på en stig som då rakt inte tillåter varken bil eller cykel. När vi närmar oss toppen på berget kan jag skönja ett litet hus. Det är täckt av målade masonitskivor och är placerat i en glänta mellan träden. På marken finns odlingar och i grenar hänger gungor. ”Jag byggde huset när jag flyttade tillbaka till Uddebo”, berättar Caroline. ”Jag har säkert inte byggt som man ska. Men huset står fortfarande!” Det gör det verkligen. 30 kvadratmeter stort utgör det hem åt fyra personer. Ändå är det inte trångt. För mig, som oundvikligen samlar ägodelar medan livet fortskrider, är det inspirerande att se. I det minimala finns allt som behövs för att leva.

Ända sedan jag först hörde talas om Uddebo har jag velat åka hit. Det började med tips om ett ställe i Tranemo kommun i Västergötland där ”folk gör kul saker i ett gult hus”. Riktigt intresserad blev jag när jag hittade en föreläsning med Caroline på youtube. Och när jag sedan kontaktade henne sände hon mig en PDF med alla föreningar och initiativ som fanns i Uddebo 2019. Bara lite text på ett papper, men fantastiskt ändå. Listan tog liksom aldrig slut.

Vi lämnar huset på berget och tar oss till byn nedanför. I första huset finns ett dans-, poesi, och performancekollektiv. ”Lite av en inkörsport till byn – här bodde jag när jag först kom hit!” berättar Gustav. ”De anordnar saker ibland och det är nog det som är det speciella med Uddebo. Det är inte många som bor här, men vi har nått en kritisk massa människor som vill vara med och bidra. Som vill skapa gemenskap. Jag känner många vänner som söker en perfekt gård någonstans och till sist slår de till. Men det sociala livet runt om, som många söker, det är svårt att hitta eller skapa. Här finns det.”

Träglädje

I huset nedanför kollektivet bor en träslöjdslärare. Det kunde jag ana; en koja placerad högt upp i ett träd och ett kupolformat hus i trädgården avslöjar ägarens vurm för trä. Förutom att bidra med annorlunda byggnader är slöjdläraren också intresserad av världsrekord. Några stycken har han tagit initiativ till i Uddebo, bland annat när fler än 400 personer samtidigt målade av gula huset. Han har också tillverkat världens största spelkort.

Nästkommande hus har också historier. Ett av dem är visserligen borta, men det är för att byn gemensamt rev det eftersom det inte gick att rädda. Snart kommer ett nytt – tomtens nya ägare fraktar dit det på lastbil inom några veckor. Huset därefter är också slitet men här har några engagerade tagit initiativ till räddning; de välkomnar andra att investera till en andel för att köpa och renovera huset. Argumentationen som används förefaller vettig för alla som är oroliga för ekonomiska bubblor: det framställs vettigare att investera i byggnader och mark än att ha pengar på banken.

Ett stenkast därifrån ligger Småfolkets park. Här fanns förr en lekplats som kommunen tog hand om, men efter beslut att ta bort ett gäng lekplatser så togs den bort på 90-talet. Under de senaste åren har byns invånare skapat en ny lekplats på samma område. Den är lummigt inplacerad mellan några björkar och kullar. Rutschkana, gungor, lekstugor och studsmatta, allt omgärdat av ett staket för säkerhetens skull. Gräset har fått växa ganska långt och ger lekplatsen känslan av en äng. Bredvid Småfolkets park finns den vedeldade bybastun. Ja, där är inte bara en bastu förresten, där finns också allt som behövs för att driva den. Ett välfyllt vedupplag, en sågbänk och så förstås en såg som hänger på väggen. På bastuns framsida har man byggt en spång som leder ner till en badplats vid ån som flyter genom Uddebo. ”Bastun är välanvänd”, berättar Gustav. ”Och uppenbarligen är vattnet viktigt för många. Vi själva är inga badmänniskor men jag har förstått att många vill ha möjlighet till bad där de bor. Kanoter att låna finns också.”

 

Någon minuts promenad från bybastun finns ett slags allaktivitetshus. På bakidan går att skönja en lekplats som tillhör byns förskola. Kommunen beslutade för inte så länge sedan att stänga förskolan på grund av att där gick för få barn. Det ville några inte acceptera; ett föräldrakooperativ tog över driften och med hjälp av det plötsliga intresse som växte fram för att bo i Uddebo så gick det strålande. Då ville kommunen driva förskolan igen och det gör de nu. Men huset är stort och förskolan är inte ensam. Caroline och Gustav visar oss ner i restaurangdelen och köket där det anordnas folkkök med jämna mellanrum. Mat serveras för 20 kr och besökarna får gemenskap på köpet. Sedan visas vi upp till översta våningen med en stor sal för alla möjliga arrangemang. Jag föreställer mig att rummet är ett paradis för alla som bor i drama-, poesi- och performancekollektivet, men egentligen också för vem som helst, det är den typen av rum. ”Det är här jag genomför Lådan” berättar Caroline. ”Det är sociala experiment där vi låser in 25 personer i ett rum under tre dygn och ser vad som händer. En dag kanske det handlar om att skriva, en annan gång om musik. Det brukar upplevas som lärorikt för dem som är med.”

Det är ungefär nu som jag återfår känslan som jag fick när jag läste dokumentet med föreningar och initiativ i Uddebo 2019. Listan som aldrig verkade ta slut och, ja, nu känns det som om denna rundtur inte kommer ta slut. Inte för att jag har bråttom, jag njuter i fulla drag, men det jag redan sett är mer än någon kan förvänta sig av en by med uppemot 400 invånare. För att sätta denna mängd i perspektiv kan sägas att det är ungefär lika många som bor i Hurva. Räknar vi ihop byarna Askeröd, Dala och Västerstad, utan dess omgivningar, ja då är vi hundratalet fler i vår bygd. Vi har ännu inte nått fram till de saker som Uddebo blivit särskilt känt för, ändå är jag redan mätt på intryck.

Freeshop i gula huset

När vi lämnar allaktivitetshuset går Caroline en spontan genväg. Plötsligt står vi inför en grusad brant med fallhöjd på en och en halv meter. Vi får kämpa för att ta oss ner. ”Hur går det?” frågar hon en smula generat. ”Det är bara så att jag inte riktigt gillar upptrampade stigar.” Kanske är det just därför hon var en av personerna som tog initiativ att rädda gula huset, aktionen som kan ses som startskottet för Uddebos utveckling den senaste tioårsperioden. Huset ligger just intill vägen som går genom byn, är tre våningar högt och byggdes 1892. Historien om hur huset räddades är i sig fantastisk – full av humor och engagemang. Vid ett tillfälle hyrdes en buss och så åkte man in till Korsvägen i centrala Göteborg och frågade om där fanns folk som ville hjälpa till att renovera. På kort tid fylldes bussen. Vid ett annat tillfälle behövde man skrapa färg från fasaden och förvandlade huset till en gigantisk trisslott med fina priser, varpå människor kom och skrapade för glatta livet. Just nu är det en förening som fyller huset med aktiviteter såsom en freeshop, utställningar och bio och där finns ateljéer med möjligheter till skapande. Bland annat har man ibland haft sy-lan där de som vill träffas och syr några dygn i sträck. Vid ett tillfälle tillverkades vimplar som placerades utmed vägen för att få bilarna att köra långsammare genom byn. Det gick bra ända tills vägverket fick nys om det hela, då fick flaggorna plockas ner.

Samodlingen

Från gula huset går vi över ån och följer en cykelväg som går igenom en allé och mellan två fält som båda odlas rikt med grönsaker. Till vänster finns småbruket där tre ekologiska odlare sköter marken. Vatten tas från ån bredvid. Här kan byns invånare köpa andelar av skörden redan i början av året varpå de får kassar med grönsaker under hela skördeperioden. Det är en modell som blir allt mer populär runt om i världen och som i grunden handlar om att både lantbrukaren och kunden bär risk för en misslyckad skörd (i vanliga fall får ju lantbrukaren stå med hela risken när den odlar). Men det går också bra att köpa grönsaker av småbruket utan att ha andel, nämligen i en affär som har öppet en dag i veckan. Till höger om cykelvägen, bakom en konstnärligt utformad siluette av ett tåg som minner om tiden då en järnväg gick genom byn, finns samodlingen. Där har ett tjugotal av byns invånare gått samman för att odla. Förutom grönsaker i prydliga rader finns även bikupor och en verktygsbod. Maten kommer säkert att räcka till fler än dem som odlar den.

Nästa sevärdhet vi kommer till är småhusbyn. Det är ett nytt projekt där man fått tillåtelse att bygga ett gäng mindre bostäder på en fotbollsplan som varit övergiven sedan Uddebos lag lades ned i början av 2000-talet. Själva entrén till området vittnar om historien; resterna av två flaggstänger på vardera sida vägen in på området är klassiska för idrottsplatser. Fotbollsmålen finns fortfarande, men har förflyttats till en mindre plan där de inbjuder till spontant spel. Bredvid planen har man påbörjat arbetet med en skogsträdgård – en mängd buskar och träd finns planterade. Klubbhuset finns också fortfarande, men inhyser nu inte bara omklädningsrum och dusch utan också ett gemensamt kök. Nedanför klubbhuset formas småhusbyn. Ett hus förefaller färdigt, medan övriga är på gång. Inget får vara mer än 50 kvadratmeter stort. Arkitekturen varierar. Några hus är fyrkantiga och höga. Andra runda och lägre. Landskapet formas också, särskilt iögonfallande är en sorts grop med vatten i. Tanken är att det med tiden uppifrån ska se ut som ett öga. Tomternas gränser är ännu inte helt bestämda. De boende får komma överens vartefter tiden går. Det låter som upplagt för konflikter. ”Och det är en av de saker som är sköna här” berättar Caroline. ”De som kommer hit förstår att konflikter uppstår så när de väl kommer blir det ingen chock. Då löser vi det och går vidare.”

Bredvid småhusbyn finns en gammal industrifastighet som kallas Väveriet. Som namnet antyder så har det en gång i tiden varit just ett väveri. Nu är hela fastigheten uppköpt av en familj som vill att lokalerna används just i den anda som finns i resten av Uddebo. Caroline och Gustav visar oss först in i stora salen – ett gigantiskt rum som badar helt i dagljus eftersom i stort sett hela taket består av takfönster. En stor val på en vägg vittnar om att lokalen nyligen använts vid en konstutställning. En gigantisk bioduk hänger på en annan vägg, den används när det anordnas drive-in bio. Nu står en ensam soffa framför bioduken och jag föreställer mig att lokalen använts även vid privata filmstunder. I så fall måste det vara världens största hemmabio.

Väl ute igen passerar vi en skylt som berättar att det snart ska öppnas ett surdegsbageri och pizzeria i en del av Väveriet. ”De renoverar just nu”, berättar Gustav. ”De kommer göra så att röken från pizzaugnen leds ut igenom den gamla skorstenen. Så när det ryker där, vet alla i byn att det är pizza på gång.” Vi går vidare till ett kontor som hyrs av Gustav tillsammans med några till i byn. Förutom att kunna arbeta härifrån så utgör kontoret också någon slags digital verkstad. Här finns även ett gäng posters från de senaste årens händelser i byn. En av dem visar festivalprogrammet för byns egen festival (Festidalen) som fram till i år hållts regelbundet på sommaren. En annan visar Uddebos julkalender från 2019. Det är en karta av byn med 24 olika platser utmarkerade; vissa av dem i gemensamma byggnader och andra i privata hem. ”Julkalendern har varit väldigt populär” berättar Gustav. ”Föreningar eller privatpersoner som vill får ta ansvar för en dag i december. Alla som vill välkomnas vid en särskild tid och vad som helst kan hända.” I rummet ligger också några exemplar av Uddebobladet. Det är ett blad/tidning som ges ut i byn ett par gånger om året. Caroline är en av dem som brukar vara med i redaktionen. ”Tanken är att alla ska känna sig inkluderade. Att man vet vad som pågår även om man kanske inte är med i något av allt som händer.” Jag ögnar igenom dem. Ett handlar om idrott. Jag kan läsa om bordtennisföreningen Nättrollen som spelar i Väveriets lokaler varje vecka och jag upptäcker att byn har två egna tennisturneringar, Uddebo Open och Uddebo Classic, som spelas vart år. I den senare får spelarna enbart använda racketar av äldre modell. I ett annat Uddeboblad kan jag läsa om ett nytt initiativ om lokal elproduktion. Och där finns ett reportage om odlingarna i byn där bland annat Ellen Rönnblad, en av bönderna i småbruket, framhåller att byn utan vidare kan bli självförsörjande på grönsaker.

Vi närmar oss slutet på rundvandringen. Men innan vi tar farväl går Gustav med oss till Cykelköket, en gemensam verkstad i Väveriets källare. Den är fullproppad med reservdelar. ”Vi hade tur och fick ett parti reservdelar från en cykelbutik i Göteborg. Nu har vi mer än vad vi behöver. Vi har också börjat prata om att inte bara ha fokus på cyklar utan också annan mekanik. Det har blivit tydligt att just cykelköket är ganska säsongsbetonat och då är det bra att kunna göra annat också.” Jag pekar på ett hörn i verkstaden som ser mysigt ut med soffa och bord och undrar om det verkligen behövs också i verkstaden. Gustav skrattar. ”Så typiskt oss, det ska vara möjligt att mysa överallt. Vi vill ju att det ska vara socialt och trevligt i verkstaden också.”

Under färden hem är det många intryck att smälta. Det som sker i Uddebo är sympatiskt på många sätt men känslan är att det också är viktigt. Så sent som dagen innan besöket lyssnade jag på Greta Thunbergs sommarprat. Hon sparade inte på krutet. Med visst förakt beskrev hon makthavare som är mer intresserade av selfies med Greta och rosa milkshakes med skräpmat än att faktiskt göra skillnad under toppmöten. Med samma svarta ton beskrev hon övertygande läget för planeten som kritiskt. På slutet lämnade hon lyssnarna med ett budskap som kan vara såväl inspirerande som skrämmande: det är upp till dig och mig att bidra till samhällets omställning i syfte att undvika klimatkatastrof. Jag delar hennes slutsats. Klimatproblematiken grundar sig i strukturer och kultur som vi beklagar oss över är ohållbara, ändå upprätthålls de av oss alla. Men hur gärna vi än vill är det svårt att föreställa oss annat. Just det är Uddebos gåva; ett levande exempel på hur det kan gå till när vanliga människor bygger en annorlunda och mer hållbar kultur.

Föreningar och initiativ i Uddebo 2019

Golvet ligger i verkstaden

För inte så länge sedan hjälptes många åt för att riva ur Askeröds IF:s gamla klubbhus. Allt skulle bort. Innertak. Väggar. Isolering. Golv och bjälklag. Tillsammans gjorde vi ett jättearbete och nu går det verkligen att ana att något fint är på väg. I fredags arbetade Johannes Roos från Askeröds bygg och Dennis Nilsson (lagkapten i Askeröds IF och betongexpert) från tidig morgon till sen kväll för att lägga betonggolvet. Det blev kanon! Under närmsta dagarna kommer golvet att vattnas två gånger dagligen och sedan är det dags att bygga innertaket. Steg för steg i rätt riktning!

Nu rullar Verkstad i byn vidare

Som vi berättat tidigare här på hemsidan gick takten ner i projektet eftersom utbetalningarna från Jordbruksverket tagit lång tid. Men i dagarna har pengar kommit och nu kommer arbetet att rulla igång igen. Först kommer golvet att läggas och därefter är det dags att börja bygga innertak och väggar. Mer info kommer förstås framöver!

Ni som inte känner till projektet kan gärna kolla på detta tidigare inlägg där jag berättar och filosoferar kring det.

Verkstad i byn har fått vila lite grann…

Kanske är det några av er som uppmärksammat att renoveringen av vår kommande Verkstad i byn, som ju gick i en rasande fart under några månader, har stannat av lite grann. Förklaringen är att utbetalningarna till projektet, som sker via Jordbruksverket, kommer i långsammare takt än förväntat. Det innebär att när vi gör en utbetalning i projektet kan det dröja uppemot 4 månader innan vi får pengarna från Jordbruksverket igen. Men vid sidan av det faktum att utbetalningarna kommer i långsam takt så är stämningen i projektet fortsatt god – det kommer bli bra till slut även om det tar längre tid än förväntat!

Uppdatering om Verkstad i byn

Emma och Oliver delar ut påskpresenter

Även under påskveckan har projektet Verkstad i byn rullat vidare. Eftersom lokal matproduktion och information därom är en del av projektet passade vi under långfredagen på att påminna om blommors och insekters betydelse för vår försörjning. Vi lät samla ihop solrosfrön från fjolåret, vi paketerade dem väl i ett brev med en färgglad fjäder klistrad på kuvertet och så spred vi dem som påskpresenter i så många brevlådor som de räckte till. Förhoppningsvis blev alla som fick fröna glada. Vem vet, kanske har vi stolta solrosor ståendes runt om i hela bygden till hösten.

Och när påskafton kom så tog jag tillfället i akt att spela in en 15 minuter lång reflektion kring projektet hittills. Ni finner klippet här nedanför. Att jag av tekniska skäl var tvungen att hålla mig till 15 minuter gjorde att vissa resonemang blev något kortare än jag hade tänkt – men det kan ju å andra sidan också vara en bra sak. Det blir nog enklare att lyssna på när det inte är för långt. Och inget hindrar ju att jag eller någon annan återkommer med ytterligare filmer framöver.

Som vanligt är alla som har frågor om projektet, som sker i samarbete mellan Askerödsbygdens byaförening och Askeröds IF, välkomna att maila projektledare Angela Spencer på verkstadibyn@gmail.com eller ringa på telefon 0702102095.

Glad påsk!

Härlig dag i byns fruktträdgård

Eftersom Corona håller oss på avstånd från varandra blev dagen i Byns fruktträdgård (ja, vi har helt på eget bevåg börjat kalla fruktodlingarna vid Anderssons Rör i Orås för det) inte riktigt som planerad. Vi hade ju hoppats ha en dag där många kom och lärde sig grunderna i trädbeskärning samtidigt som vi skulle ta hand om den fina gamla odling som vi de senaste åren fått hämta frukt från vid våra mustningsarrangemang. Nu blev vi bara några stycken som hjälpte till, fint guidade av inbjudne Leo Sjöstrand, och kanske var det bäst så. Just nu går hälsa före allt annat. Glädjande nog är Leo villig att komma flera gånger så när det är dags för beskärning i sommar igen har han lovat att återkomma. Låt oss hoppas att fler kan vara med då!

Att på detta sätt ta hand om gemensamma resurser går helt hand i hand med projektet Verkstad i byn som just nu är i full fart nere vid idrottsplatsen i Askeröd (se tidigare inlägg). Meningen är ju bland annat att få ett godkänt kök på plats, som vi kan använda gemensamt. Givetvis är då en koppling till det omgivande landskapet önskvärd; där finns ju så många fina platser med rika resurser i form av fruktträd, bärbuskar, nässlor, ramslök och mycket mer. Inte minst i tider som dessa, då vi upptäcker att lokal försörjning av mat och stark gemenskap kan vara viktigt för hur vi klarar kriser, känns det roligt och viktigt att vara igång med sådana saker. Med hjälp av de medel vi just nu får, där Europeiska jordbruksfonden och Leader Mittskåne finansierar både själva verkstadsprojektet och dessa initiativ att koppla an till lokal mat i landskapet omkring, har vi en fantastisk möjlighet att utveckla vår bygd i en riktning som gynnar både miljö och människor.

När det blev tydligt att Corona skulle stoppa brett deltagande vid beskärningen utlovade jag ett försök att göra en video om trädbeskärning. Så har gjorts och ni kan se den genom att klicka på länken här nedanför. Sägas ska väl att både jag och Leo ser en aning ovana ut vid att stå (eller snarare sitta) framför kameran, men det kan vara väl så kul och informativt att se ändå. Låt oss hoppas att sommarens beskärning ger fler chans att vara med!

Verkstad i byn – stort steg framåt

Hej,

Hoppas att ni alla är friska. Mycket orolighet i luften för vänner och familjer just nu. Vi förstår att detta inte är det tänker mest på just nu, men vi vill ändå uppdatera er alla angående projektet Verkstad i byn. Vi har under de senaste helgerna utfört ideellt arbete som gick mycket bra, till senaste helgen hade vi kommit hela vägen till sista några bjälken som behövde rivas ut. Oj så dammigt men oj så bra när det var färdigt. Mellan dagarna med ideellt arbete har entreprenörer kommit in och byggt det nya taket. Det ser snyggt och fint ut och gjorde stor skillnad inomhus direkt. 

Nu på måndag började entreprenörerna köra in makadam till det nya betonggolvet. Avloppsrör är redan lagda och hittills går allt smidigt och som planerat. Det blir några veckors jobb nu med golvet och sen kommer innerväggar, innertaket, köket osv.

Kopplat till verkstadsprojektet finns också fokus på lokal matproduktion och fruktträdgården i Orås som vi berättat om för några veckor sedan. Efter många års växt behöver träden lite omsorg då och då för att uppmuntra skörden. Vi bjöd in Nils Lindblad från Holma Folkhögskolas skogsträdgårdsodlingskurs för att visa och berätta några tips och tricks vid trädbeskärning men han har haft förkylning i familjen och tyvärr känns det säkrast för alla att han hålla sig hemma och kryar på sig. Nu är dock hög tid att beskära och därför har vi fått tips om en annan person, också med koppling till Holma, som kommer att hjälpa till med beskärningen. Det sker nu på lördag den 28 mars kl 10-15, Anderssons Rör, Orås. På grund av Corona känns det dock fel att bjuda in er alla till ett kurstillfälle så som vi tänkt från början. Istället kommer vi försöka dokumentera så att ni sedan kan läsa om, eller till och med se på en film, som visar tips och trix från dagen. Vi kommer inte stoppa er som är symtomfria och verkligen vill delta under dagen från att komma, men kanske är det bäst att vi inte blir fler än ett par stycken denna gång.

Ta hand om er, vi ses!

Innertaket är nästan borta

En till underbar (och dammig) helg. Innertaket är nästan borta. Några timmar till och är det färdigt och då börjar vi med golvet! Spännande. Vi fortsätter på lördag, 7 mars kl 9-13. Om ni har chans, kom ner en stund, ta med kofot och handskar om ni kan hjälpa till men annars bara kom och kika.

Hoppas vi ses.

Fantastiskt rivningsstart !

Vilken fantastiskt rolig rivningsstart vi hade på helgen. Vi har redan kommit långt fram i rivningsarbetet (och samlat 100 ideellt arbetade timmar) och det känns väldigt spännande att se huset tomt och fullt med möjligheter. Vi fortsätter med innertaket nu till helgen och sist kommer golvet. Vi inbjuder alla att komma och hjälpa med allt ifrån att ta ner innertak till att prata, dela minnen, fixa fika mm. Om du är intresserad av virke eller isolering som rivs ut, bara kom och ta.

Hoppas vi ses till helgen, kl 9-13 både lördag och söndag.