Sommaren är här, men för många blir den inte som planerat. Resor har blivit inställda, besök från vänner blir inte av. Det kommer bli en semestertid där de flesta stannar hemma. Intressant nog finns det sedan ett par år ett nytt ord för detta fenomen: Hemester. Det myntades i Sverige första gången i radioprogrammet spanarna och räknas sedan 2009 som ett ord i svenskan. Betydelsen är ”en semester som spenderas nära hemmet.”
Under närmsta tiden kommer vi här på hemsidan skriva om olika platser som finns i eller i närheten av vår bygd. Allt från storslagen natur till småskaliga smultronställen. Om någon av er som läser vill tillföra ett lokalt utflyktsmål får ni gärna bidra. Maila text och bild till askerodsbygdens.byforening@gmail.com.
”A tunnel!!”
Min dotter skriker av förtjusning när vi svänger ner på grusvägen.
”A tunnel of trees!!!”
Vi har tagit oss till naturreserervatet Rövarkulan, ett område beläget ett par kilometer utanför Löberöd, mot Rolsberga till. Redan vid ankomst är det lätt att, precis som min dotter, häpnas av platsens skönhet. Spontana utrop ligger nära till hands; känslan kan jämföras med den eufori som resulterar om man lyssnar på en gudabenådad musiker. En liten grusväg tar oss ner i en dalgång som inramas av mäktiga sluttningar med bokskog. Längst nere i dalen finns plattare partier och betesmarker invid Braån som slingrar sig genom landskapet. Och just denna dag är vi då rakt inte inte ensamma. Parkeringen är fylld av bilar vars ägare tagit sig ut i det vackra landskapet. Lyckligtvis finns här gott om plats. Att hålla säkerhetsavstånd går bra i Rövarkulan.
Vi väljer för dagen en annan promenadslinga än den vi är vana vid. Den promenad vi annars brukar gå sträcker sig på toppen av vardera sluttning som omgärdar Braån. Nu går vi i stället norröver på en slinga som inte är fullt lika brant, men likväl sagolikt vacker med blomster som sträcker sig utmed stigarna. Det är inte bara ögonen som erbjuds upplevelser. I luften finns en härlig doft som kommer från den ramslök som på många platser täcker marken under träden. För vissa kan det säkert innebära visst obehag eftersom doften påminner om vitlök. Min egen mor skulle till exempel säkert lida en del, hon som under hela min uppväxt motsatte sig vitlök i maten för att hon riskerade att lukta ofint under flera dagar. Som vuxen har jag haft möjlighet att bekanta mig med vitlök och när jag nu vandrar omgärdad av ramslöksdoft så tycker jag det är en angenäm upplevelse.
Även ljudkulissen imponerar. Det behöver väl knappast nämnas att fågellivet är rikt, det brukar ju vara det på natursköna platser. Deras sång sprider harmoni i dalen. Men just denna dag blåser det och kanske är det därför som trädens sus ackompanjerar fåglarna likt en finare orkester som ackompanjerar en kör. Det är löv som dansar i blåsten, av och an beroende på vindstyrkan. Hade jag inte vetat bättre hade jag nästan trott att även träden sjunger till varandra, precis som fåglarna. Och vem vet, kanske vet jag inte så bra som jag tror. Så tänker jag medan jag vandrar fram bland syn-, lukt-, och hörselintryck som får mig att känna tacksamhet inför naturen i stort. I all enkelhet bär den en magi som får människor att må bra.
Medan pappor lite lätt frånvarande släntrar runt i Rövarkulan och funderar på sådant så finns där gott om saker att göra för barn. Där finns stockar att klättra över, stenar att balansera på, pinnar att bygga med och vatten att skvätta. På några platser finns dessutom särskilt spännande byggnationer som håller entusiasmen vid liv. Där finns till exempel färistar i trä som ska hålla betande djur ute, där finns fina trappor uppåt sluttningarna och där finns flera broar som välkomnar till spännande promenad över vattnet. Inte minst erbjuder en vacker gammal stenbro både skönhet och lekmöjligheter. Försiktighet är förstås viktigt, men med det i åtanke, hur kul är det inte att slänga ner en lätt pinne på ena sidan bron och sedan med spänning se om den kommer ut på andra sidan? Utifrån ett barnpespektiv kan också sägas att promenadslingorna är lagom långa så att även barn orkar ta sig runt ett varv utan att halvvägs drabbas av plötslig värk i benen som omöjliggör vidare färd.
Som ni säkert förstått av texten är Rövarkulan en plats jag uppskattar. Oavsett årstid är det en plats väl värd ett besök. För att understryka detta kan jag till exempel nämna en grupp glada joggare som vid parkeringen bad mig fotografera dem efter avslutad tur. Det visade sig att de var hemmahörande i Lund och Malmö.
”Jag brukar åka hit flera gånger om året, men oftast bara för att promenera”, berättade en av dem. ”Så när vi nu skulle träffas ute istället för hemma hos någon så åkte vi hit och sprang. Ett härligt sätt att träffas. Och här är ju helt perfekt att springa – slingan är lagom lång, vissa springer flera varv andra färre.”
Se där, Rövarkulan är ett hemestermål för många. Även för kompisgäng från Malmö och Lund som vill motionera. Det säger en del om hur fint där är.
